Näring

Artiklarna du numera skriver,
är dina tomma kolhydrater.

Vill minnas att det inte alltid varit så.

Tid

Och så sitter jag i fåtöljen i arbetsrummet och inser att barnet som är i S mage om sextio år kommer att gå förbi nedanför på gatan och peka upp mot fönstret och säga: "Där växte jag upp".

Barndomshem till salu

Mitt barndomshem finns utsatt till försäljning, av familjen som tog över efter oss. Ägarna som levt i rummen sedan jag och mina syskon och föräldrar gick vidare till andra byggnader har ansträngt sig. Alltsammans är omvandlat till oigenkännlighet, så när som på planlösningen. Det är snyggt, kommersiellt gångbart, de kommer att tjäna flera miljoner på sitt slit med kakel och spackel. Men jag känner mig förorättad. Hela min barndoms ramar har försvunnit i sin fysiska form, kommer bara att vara minnen, går inte att restaurera. När jag skrollade mig genom bilderna på Hemnet blixtrade en bild till i huvudet, av min hund i sin korg i hallen. Kände för att börja gråta. Var på jobbet.

Att skriva

Att börja skriva är som att massera en öm muskel. En skicklig massör börjar långt ifrån smärtans centra, knådar först på lite mer avlägsna knutar, och när händerna närmar sig den känsliga punkten är det ömma nästan borta. Kanske.

Hörlurar

Jag letar efter mina hörlurar. Precis som jag letar efter allt som försvinner: vansinnigt. Vankar av och an i lägenheten. Går ut. Söker igenom tvättstugan. Till sist hittar jag hörlurarna i barnvagnsrummet, inlindade runt ett bakhjul. Allt måste kontrolleras och ha sin plats.