Halvmetersseendet

Två gånger har jag gått vilse hit
andra gången med vilje

*

Utsläppt i en motsats
yrmolnsklädda kedjor av berg
halvmetersseendet utmanas

Bakgrund blir förgrund
käken stelnar

Grönskär

Rytmstörd, jag reser
Himlen rinner genom oss
Färdas genom stad utan hus

Juli

Bänder fram mig
dold i rutiner

Ankomst

Nattlig ankomst
tät dimma över vägen, knappt ledsyn
Kör jäms med forsen,
Hjellebornas tinnitus

Så – tändningen vrids av, släcker bilen
Vi stiger ut, genomströmmas
av lättnad
nya sömnvågor

Gult

Tredje våningen
inåtvända rum
tomma utsikter

Vänd från väggen
natten rör sig från dagen
först ja sen nej
men inte riktigt

Hör drömmar
sömnryck
bortom femsinnesvärlden

Tornado

förhöjd tornado
omvänd hangar

röd mjölk internt
lönlös hypomani

hagelstorm i hjärtat

Efter

Sorterades med sömn,
utmattad utan uppdrag

Allt i mina händer
han la det där
Lät det vägas
mot bättre vetande

Jag bryter ut
Blir karl för mitt kaos

Joursamtal i kök

Juni

Upprätt, ställning
lyssnar in regn
Här: Bondegatans bakgård
ovan biljardhallen

Osynliga klot som stöts
fotostudion svart
kampsportskamraterna splittrade

Talgoxar
talgoxar
ti-ti-tyy
ti-ti-tyy

Sitter av regn

Överklassen

På snabbtåget. Notty, do you want to go to the loo? förhör hon sin man. Sällskapet består av en pensionerad kvartett med åsikter om polskorna i Sibyllegatans butiker. Det finns irriterande omständigheter även på närmare håll, så som vagnens medresenärer. Därför toalettbestyren. Kö kan uppstå, man turas om att gå. Notty är sist ut. När uppdraget är utfört väntar ett nytt projekt. Med trettio minuter kvar till Stockholm avhandlas hur gänget ska komma av tåget utan att hamna efter alla andra, tio minuter senare gör man ett ryck, välter ner väskor och ställer sig i gången. De får vänta, säger de då och då om alla andra. I tio minuter står de på pensionerade ben, med väskor i händerna, men man kommer av först. Först.

Personalvetaren

Det är en middag i en förort. Den nyligen examinerade personalvetaren förhör oss om våra yrken, därefter excellerar hon med sina inlärda skills, håller igång samtal med frågor så som: Hur känner du att du utvecklas inom det du gör? Hon upplever själv att hon gör sällskapet en tjänst genom att utbyta ord med var och en, om de ämnen hon väljer. Efteråt slår det mig att jag inte lärt mig namnet på någon.

Regn

Det regnar hårt och utan uppehåll, det regnar vansinnigt med ett oändligt tålamod. Vi lägger pussel innanför fönstret, vi badar och sköljer hår. Jag skulle önska att hon mindes.

Först

Någonstans bör det börja. Och det börjar här. Får handla om vad som helst. Om gula väggar. Om långsamma bussar. Chaufförer i turban. Webbkameror i Säffle. Alla behöver en lokal, och det här är min.