Freak

kontroll, särskilt bland orden
meningarna: ryckigt korta
(behändiga, överskådliga)
förr: oregerliga beskrivningar
(parenteser, kommatecken)
som tiden i slutet av promenaden

vandrar,
sorterar kvarter,
rör mig utåt

Näring

Artiklarna du numera skriver,
är dina tomma kolhydrater.

Vill minnas att det inte alltid varit så.

Tid

Och så sitter jag i fåtöljen i arbetsrummet och inser att barnet som är i S mage om sextio år kommer att gå förbi nedanför på gatan och peka upp mot fönstret och säga: "Där växte jag upp".

Barndomshem till salu

Mitt barndomshem finns utsatt till försäljning, av familjen som tog över efter oss. Ägarna som levt i rummen sedan jag och mina syskon och föräldrar gick vidare till andra byggnader har ansträngt sig. Alltsammans är omvandlat till oigenkännlighet, så när som på planlösningen. Det är snyggt, kommersiellt gångbart, de kommer att tjäna flera miljoner på sitt slit med kakel och spackel. Men jag känner mig förorättad. Hela min barndoms ramar har försvunnit i sin fysiska form, kommer bara att vara minnen, går inte att restaurera. När jag skrollade mig genom bilderna på Hemnet blixtrade en bild till i huvudet, av min hund i sin korg i hallen. Kände för att börja gråta. Var på jobbet.

Att skriva

Att börja skriva är som att massera en öm muskel. En skicklig massör börjar långt ifrån smärtans centra, knådar först på lite mer avlägsna knutar, och när händerna närmar sig den känsliga punkten är det ömma nästan borta. Kanske.

Hörlurar

Jag letar efter mina hörlurar. Precis som jag letar efter allt som försvinner: vansinnigt. Vankar av och an i lägenheten. Går ut. Söker igenom tvättstugan. Till sist hittar jag hörlurarna i barnvagnsrummet, inlindade runt ett bakhjul. Allt måste kontrolleras och ha sin plats.

Halvmetersseendet

Två gånger har jag gått vilse hit
andra gången med vilje

*

Utsläppt i en motsats
yrmolnsklädda kedjor av berg
halvmetersseendet utmanas

Bakgrund blir förgrund
käken stelnar

Grönskär

Rytmstörd, jag reser
Himlen rinner genom oss
Färdas genom stad utan hus

Juli

Bänder fram mig
dold i rutiner

Ankomst

Nattlig ankomst
tät dimma över vägen, knappt ledsyn
Kör jäms med forsen,
Hjellebornas tinnitus

Så – tändningen vrids av, släcker bilen
Vi stiger ut, genomströmmas
av lättnad
nya sömnvågor

Gult

Tredje våningen
inåtvända rum
tomma utsikter

Vänd från väggen
natten rör sig från dagen
först ja sen nej
men inte riktigt

Hör drömmar
sömnryck
bortom femsinnesvärlden

Tornado

förhöjd tornado
omvänd hangar

röd mjölk internt
lönlös hypomani

hagelstorm i hjärtat

Efter

Sorterades med sömn,
utmattad utan uppdrag

Allt i mina händer
han la det där
Lät det vägas
mot bättre vetande

Jag bryter ut
Blir karl för mitt kaos

Joursamtal i kök

Juni

Upprätt, ställning
lyssnar in regn
Här: Bondegatans bakgård
ovan biljardhallen

Osynliga klot som stöts
fotostudion svart
kampsportskamraterna splittrade

Talgoxar
talgoxar
ti-ti-tyy
ti-ti-tyy

Sitter av regn

Överklassen

På snabbtåget. Notty, do you want to go to the loo? förhör hon sin man. Sällskapet består av en pensionerad kvartett med åsikter om polskorna i Sibyllegatans butiker. Det finns irriterande omständigheter även på närmare håll, så som vagnens medresenärer. Därför toalettbestyren. Kö kan uppstå, man turas om att gå. Notty är sist ut. När uppdraget är utfört väntar ett nytt projekt. Med trettio minuter kvar till Stockholm avhandlas hur gänget ska komma av tåget utan att hamna efter alla andra, tio minuter senare gör man ett ryck, välter ner väskor och ställer sig i gången. De får vänta, säger de då och då om alla andra. I tio minuter står de på pensionerade ben, med väskor i händerna, men man kommer av först. Först.

Personalvetaren

Det är en middag i en förort. Den nyligen examinerade personalvetaren förhör oss om våra yrken, därefter excellerar hon med sina inlärda skills, håller igång samtal med frågor så som: Hur känner du att du utvecklas inom det du gör? Hon upplever själv att hon gör sällskapet en tjänst genom att utbyta ord med var och en, om de ämnen hon väljer. Efteråt slår det mig att jag inte lärt mig namnet på någon.

Regn

Det regnar hårt och utan uppehåll, det regnar vansinnigt med ett oändligt tålamod. Vi lägger pussel innanför fönstret, vi badar och sköljer hår. Jag skulle önska att hon mindes.

Först

Någonstans bör det börja. Och det börjar här. Får handla om vad som helst. Om gula väggar. Om långsamma bussar. Chaufförer i turban. Webbkameror i Säffle. Alla behöver en lokal, och det här är min.